Fick en kommentar från en läsare igår där det stod:
”Jag gillar att du verkligen kan glädjas åt andras skull =) Jag har stött på SÅ många hästägare som bara bryr sig om sitt eget..”

Och jag har tänkt ta upp det här tidigare i ett inlägg och tycker att det passar bra att göra det nu.

Först vill bara säga att jag tycker det är en självklarhet att glädjas åt andra, och jag förstår vad hon menar i sin kommentar när hon skrev att många hästägare bara bryr sig om sitt eget. Och det är ju inte bara hästägarna, utan snarare ryttare i sig.  Vilket är något jag inte förstår.

Jag är sådan som älskar framgång, oavsett vem det än är, vilken ras hästen är, nivå de ligger på eller liknande. Jag är inte uppvuxen i en familj som haft hästar som en självklarhet. Och jag har, som många andra, själv fått kämpa mig framåt. Och jag vet hur mycket det betyder för en själv när man kämpat och framgången visar sig och när folk fortsätter att peppa en. Det betyder SÅÅÅÅ mycket! Och det spelar ingen roll om vilken familj man kommer ifrån, vilken nivå man rider på eller vad det är för häst.  Ridsport är till majoriteten en individuell sport. Och jag kan bli så förbannad på folk som tävlar med varandra hela tiden, ”jag är bättre än dig för jag hoppar högre” eller likande. Eller sådanna som klankar ner på dem som är på lägre klasser.

Det man ofta inte tänker på i ridsporten är det faktum att alla inte har förutsättningarna att tävla i höga klasser. Men det betyder inte att det inte är några duktiga ryttare. De kan tillomed vara bättre som ryttare än de i de högre klasserna.

Och vad skadar det att vara snälla mot varandra och peppa varandra? Varför inte glädjas åt varandras framgångar?
Jag är alltid sådan som hejar och peppar mina vänner/bekanta när de tränar eller ska ut och tävla. Och när jag följer med på tävlingar brukar jag vara den som står längst fram och hejar fram ekipaget under hela ritten.

Jag ser ingen som min motståndare, mitt enda motstånd är jag.  Det är jag som tävlar mot mig själv. Så varför vara bitter och inte vara glad mot andras framgångar?

Och detta är en filosofi som jag tycker att många ryttare ska ta till sig. För det är nog med elakheter i ridsporten!

Nu är jag hemma igen, eller har precis kollat klart på två avsnitt utav Sex And The City.
Och jag måste bara säga en sak: vilket underbart väder!!  Det är strålande sol ute, ungefär 8 plusgrader och man blir varm fast man har en skinnjacka på sig som är uppknäppt!  Hej våren 2010, du är efterlängtad!!

Jag blir alltid så glad när det är vår-väder ute! Idag är jag ledig från stallet då min snälla medryttare hjälper mig med kvällsfodringen idag eftersom hon ska rida Hero.  Därför passade jag på att shoppa lite idag.
Och alla som känner mig väl vet att jag älskar randiga kläder. Öppnar man min garderob så ser man nästan bara randiga plagg.  Så det vart två randiga plagg idag med!

Idag struntade jag i mina knän och gick upp till ridhuset för att rida ett dressyrpass. Och det är väl ingen hit att rida när man hade ont i knäna plus på en pigghäst som trippade på stället efter att bara ha stått en hel helg. Men det gick helt okej.

Jobbade mycket på att han skulle lyssna på mig och inte bara springa på. Så jag jobbade med tempoväxlingar, främst med att minska tempot och sedan att öka utan att han skulle springa ifrån mig.
När han lyssnade på mig så gick jag in på olika volter och jobbade med honom där, främst att han skulle spåra ordentligt och samtidigt ha en fräsch framåtbjudning.  Där fick vi lite problem då han var så jäkla stel! Så vi la ner mycket tid på det.
Galopperade sedan litegrann åt båda hållen. Och innan jag skulle skritta av honom så arbetade jag med halter så han verkligen var lydig och lugn. Gick superbra!

Skrittade sedan av ett tag och pratade med en annan från stallet som också ska vara med i samma lokala tävling som mig. Hästen hon rider har blivit så himla fin nu! Hoppas att det kommer att gå jättebra för dem!

saknar hoppningen! Måste börja hoppa mer igen.

hatade jag hästar.

Jag började inte rida fören jag var 10 år. Innan det hatade jag hästar.
 De luktade illa, bet där fram och sparkade där bak.
Haha, men se vad man kan ändra sina åsikter.

Alltså aj mina knän!  Det jobbigaste är att jag hela tiden rör på mig och grejer så det läker inte riktigt utan det går hela tiden upp. Och rinner var.  Bläää!

Rolf Göran Bengtsson vann Världscuphoppningen idag!

Sändningen ser ni idag på SVT24 klockan 20.00 och imorgon klockan 11.10 på SVT2.

Idag vart det ingen ridning heller. Har alldeles för ont i mina knän. Men nästa vecka måste det banne mig bli ridning. Måste börja träna inför den lokala dressyrtävlingen som är om 3 veckor.

Idag gjorde jag istället så som jag gjorde igår. Jag myste med Hero. Jag hjälpte även Lotta och hennes mamma med insläppet och lite sådant. Och sedan fick jag skjus hem utav dem. Tackar!

Nej nu blir det att skriva en planering för veckan som kommer. Man är ju faktiskt ledig på fredag!

Två hästar sprang ut på E20 vid Mariestad när hagen hade gått sönder. Många larmade in händelsen till polisen, men trots det så hann inte polisen ut innan det var försent. De frontalkrockade med en billist. Den ena dog omedelbart och den andra var så allvarligt skadad att den också dog.

En mycket hemsk olycka! Det är min största mardröm att hästen ska bli påkörd. Likadant som när våra hästar rymde från hagen, och även fast det inte var min häst så var jag så orolig över att jag skulle hitta någon påkörd. Ett mardrömsscenario!

Jag skänker en tanke till hästägaren/ägarna och alla de inblandade!

Källa: Aftonbladet

Igår var jag så trött att jag inte orkade blogga mer.

Åkte på morgonen efter fredagens kväll till stallet för att gå på US-mötet. Möttes dock upp utav att några från stallet flyttade. Riktigt tråkigt då jag gillade båda två väldigt mycket! Dessutom var deras hästar oerhört snälla.

Satt iallafall på US-mötet i 1½ timme då vi spikade allt inför aktiviteterna som vi kommer att arrangera under påsklovet. Efter mötet skulle jag egentligen ta och rida med jag hade så ont i knäna så jag kunde inte rida. Så jag satte mig i Hero’s hage och hade det mysigt istället. Han puffade på mig och ville hela tiden ha närkontakt med mig medans jag tog bort smuts från hans hals och huvud efter att han legat och sovit ner. Sedan fick han ett par äpplen och godis innan jag åkte hem igen. Myshäst!!

På kvällen så sov jag bara. Var så oerhört trött. Eller jag sov först i ett par timmar på dagen och sedan kollade jag på en film på tv och somnade sedan på engång igen.

Nu är jag iallafall rätt så utvilad! Och nu blir det att åka till stallet.

Igår efter stallet så gjorde jag mig iordning för att gå ut och äta middag med Gabbi och några andra. Det är nämligen så att bästa Gabbi fyller 19 år! Så vi firade henne igår.

Det var en underbart rolig kväll och det var riktigt kul att träffa alla! Vi började kvällen med att man ramlade och slog upp hela benen, sedan var det middag och sedan stannade vi kvar på stället och tog några drinkar innan vi sedan åkte hem allihopa!

Dock så var jag och Gabbi lite olycksdrabbade. Både jag och Gabbi ramlade och slog upp knäna, jag fick ett fult blåmärke på vänster fot och Gabbi bröt typ fingret under kvällen.  Så idag har vi båda ont!
Men det vart iallafall en lyckad kväll!

Jag, Gabbi och Tina. Hästtjejerna från Internationella Engelska Skolan


Kan säga att benen ser värre ut i verkligheten. Och min blåa fot tänker jag inte ens ta bild på.