Ingen hat väl missat Bucas stora sommarnyhet Bucas Buzz-Off Zebra?

Täcket är ett UV flugtäcke i Zebra mönster och passar därför bra till eksemhästar. Forskningen säger att Zebra färger får insekter förvirrade då de inte hittar en landningsbana när det är svart och vitt. Sedan tidigare forskning vet man att mörka hästar drar åt sig exempelvis bromsar då de kan se det polariserade ljus som reflekteras. Därför är det lättare för insekterna att hitta mörka hästar än ljusa, då de ser vart de ska ”landa”.

Men jag står med några frågetecken… Eftersom jag vet att vi människor bör klä oss i ljusa kläder för att slippa insekter, och att ljusa hästar inte drar åt sig så mycket insekter. Varför inte bara ha vanligt vitt flugtäcke? Istället för Zebra täcke där svart finns med?

Visserligen vet jag att svarta hästar har bättre skydd mot UV och får därför mindre tumörer. Men täcket har ju UV skydd.

Men jag tänker rent täckesmässigt. Är det inte bättre då att köpa ett vitt flugtäcke än detta Zebra flugtäcke?

För några veckor sedan var jag och kollade på en hopptävling som hade till en majoritet väldigt trevliga ekipage. Men så var det ett ekipage som fick mig att stanna upp och börja fundera lite. Personen hoppade först den lägsta klassen, men vägrade ut sig på första hindret och som hon var på med spöt på den där hästen… Eftersom det var en clearround klass så fick ryttaren hoppa om banan ändå, och då fick banpersonalen hjälpa till att ”jaga” över hästen över hindrena. Det jag la märke till var att hästen såg inte alls ut att tycka det var kul att hoppa en bana medans ryttaren sparkade och var på med spöt, utan hästen hade öronen bakåt, såg allmänt inte glad ut, och med tanke på hur den besvarade inviten om att hoppa, så säger det nog rätt mycket.

Här hade i alla fall jag som ryttare valt att stryka mig från nästa klass och åka hem och börja fundera på om det verkligen är hoppning vi ska syssla med, eller om hästen fungerar bra på träning, så kanske man helt enkelt får strunta i att åka iväg och tävla.

Men denna ryttare dök upp på nästa klass också, men pisken i högsta hugg. Hon kom till hinder nummer 3, men det var som att hon fick piska hästen över varje hinder och på vägen till hindrena. Hon fick tillsägelser från domaren att lugna sig/sluta använda pisken. Och det var då det hände något som jag reagerade på. Jag vet inte om det var att ryttaren då insåg att hon måste rida ordentligt, eller om hästen bara vart helt överlycklig över att slippa få en massa piskslag hela tiden, för hästen började hoppa alla andra hinder, och med öronen framåt, utan tendering till att stanna.

Jag tyckte det var intressant hur hästen verkligen ändrade åsikt så fort hon slutade slå med pisken hela tiden, och istället såg väldigt nöjd ut och bjöd på, på hindrena. Och ett STORT plus till domaren som sa åt ryttaren att sluta slå sin häst hela tiden!

På bilden är det ryttaren Charlie Jayne som vid Falsterbo ett år piskade sin häst så hårt att publiken reagerade med höga burop mot ryttaren. Helt rätt om man frågar mig! 

Foto från : Hästmagazinet

Ingen hästmänniska kan ju ha missat hela hysterin om hästkött som finns i lite allt möjligt?  Om jag ska vara ärlig så är jag inte ett dugg förvånad. Om man tänker lite logiskt på hur många hästar som dagligen skickas till slakt, och hur mycket tabu det är att äta hästkött i Sverige. Vart tror ni att all hästkött tar vägen då? Det är inte direkt så att de kastar hästköttet i soporna efter slakt. Klart det slussas in i våra billiga färdigrätter samt snabbmatsrätter.

Jag tycker inte heller att det är fel att äta hästkött. Och jag skulle inte heller tycka att någon som åt hästkött är äcklig på något vis. Det är som fel med hela grejer är all svartslakt och hur många hästar det är som får lida när de skickas iväg i dåligt skick, hemska transporter och får stå i princip på varandra i sin avföring utan mat och vatten i flera dygn. Det är DET som är FEL, inte att äta hästkött.

Jag tycker att media vänt hela synen på fel sätt. Då de skrivit om detta som om det vore skandal att man ätit hästkött. Uppenbarligen så tycker väldigt många om hästkött, även hästmänniskor, eftersom man inte känt någon skillnad på köttet förrän detta uppmärksammades. Så kanske vore det bra om svenska folket började äta mer häst?

Hästägarna kan ju faktiskt själva välja om man vill skicka hästen till slakt eller om man ex. vill kremera hästen.Lite som att tänka : vill du ha pengar för din döda älskling eller vill du betala pengar för din döda älskling? för att göra det enkelt.

Om man inte skulle se det som skandal att äta hästkött och fler människor skulle göra det. Då kanske det skulle bli bättre ”villkor” för hästarna när de tas till slakt? Dvs. hästarna skulle uppskattas mer i Sverige och inte behöva skickas iväg på dessa långa och hemska transporter till andra länder där de faktiskt äter mer häst och där hästköttet efterfrågas.

Så det är nog viktigare att jobba för att hästarna inte skickas till svartslakt utan att man istället jobbar med mat från Sverige, oavsett om det är häst, kyckling, gris, ko osv. än att se det som tabu att äta ett visst djur.

Just nu är debatten om att inte använda mobilen uppe på hästryggen igång för fullt. Samtidigt delas denna förkortningslista ang. hästspråk flitigt runt på olika sociala medier.

Jag personligen är lite kluven i frågan om att använda mobilen uppe på hästryggen. Jag tycker inte att man ska prata i långa telefonsamtal på hästryggen, men att svara snabbt och sen lägga på eller snabbt skicka ett kort sms om man har koll på sin häst och rider med korta tyglar. Jag tycker däremot att det borde vara ”mobilförbud” på tävlingsplatsen/framridningar etc. För där är det oftast en större risk än om du rider på hemmaplan.

Men om jag ska vara ärlig tycker jag att den diskussionen är lite ”barnslig”. Då tycker jag att det är viktigare att ta tag i problemet med alla som rider runt utan hjälm… Det har varit ett jäkla snack om hur duktiga dressyrryttarna är på att rida fram med hjälm, men hoppryttarna har man inte riktigt diskuterat. Och dem om några är riktigt dåliga på det!

I lördags började jag inse att nu är det snart kursavslut på Strömsholm. Och då börjar man ställa sig frågan ”vad ska jag göra sen?”. Det finns så många olika sätt att ta sig fram på här i livet, olika vägar att gå. Nu står jag där i ett vägskäl och vet inte riktigt om jag ska svänga åt höger, åt vänster eller fortsätta rakt fram?

Jag har funderat en del på en viss väg att gå, och har kommit på att det blir bara mer och mer spännande ju mer jag tänker på det. Förhoppningsvis skulle det vara helt perfekt för mig. Men jag vet ännu inte riktigt. Samtidigt är det precis det jag vill göra.

Funderar ändå på att söka mig in på vägarna och se vart allt leder. För egentligen så är det väl bättre att chansa och se, än att stå kvar vid vägskälet och bara stå still?

Isabell Werth har mååånga gånger varit vid blåsväder. Jag försökte fotografera henne under Globen 2011, vilket var lättare sagt än gjort när dessa bilder knäpptes:

Nu florerar det ett videoklipp på Isabell när hon rider utan sadel, kandar/träns och endast i grimma (& grimskaft eller något) medans hon visar upp de svårare rörelserna på sin pensionerade häst Satchmo.

Ett PR-trick tror vissa pga. att Isabell varit i blåsväder nyligen i Tyskland. Och absolut, det tror jag med. Vad som får mig att titta underligt är det faktum att de helt tagit bort ljudet från klippet. Och min fråga blir: ”Varför?” . Det må se väldigt lätt ut och man blir helt klart imponerad, men eftersom att de tagit bort ljudet från klippen så kommer frågor som ” hur är det med rösthjälper och andra ljud i verkligheten som kan ha påverkat denna ridning?” . Jag säger inte att rösthjälper är fel, utan det jag undrar är om man gör/använder något ljud på något sätt som gör att man valt att ta bort ljudet helt för att folk annars skulle reagera?

Här är videon för er som missat den:

När jag såg att Ponnyakuten började sända säsong 4 var min första tanke att jag skulle bojkotta ”serien”. Anledningen var för att jag i somras träffade en utav de tidigare deltagarnas mamma. Hon berättade för mig om att hennes dotter var med i Ponnyakuten. Jag frågade då nyfiket hur allt gick för dem, om de fick hjälp osv. Men då svarar hon med att problemen var fejk. De gjorde upp problemen innan casting, ryttaren triggade hästen till att göra problemen, allt för att barnet skulle få vara med på tv och bli ”känd”.

Men jag satte iallafall igång datorn igår, googlade mig in på SVT Play & Ponnyakuten och satte igång och kolla på programmet. Jag måste säga att jag skrattade en hel del, vissa kände jag lite sympati för, medans andra… Ja, vart ska man börja?

Kan ju börja med tjejen som sparkade sin ponny så det vart stora sporrmärken. Och då snackar vi STORA sporrmärken! En häst i ett f.d stall jag stod i fick sporrmärken när ägaren red honom, men det var inte ens i närheten utav så stora som den här lilla ponnyn hade. Dessutom slutade ägaren rida med sporrar på engång när detta upptäcktes.

Men den här ryttaren som satt på den där lilla ponnyn. Har hon inget enkelt ”hästvett”? Om hon säger att hästen började stegra och ha sig efter de klippt hästen, och hon kan ju inte själv ha missat sporrmärkena, så borde hon inte själv fått en koppling om att det kan vara obehagligt för hästen? Hon kanske själv ska testa att sporra upp sig själv, med flera tryck per timme, 6 dagar i veckan?, på de ytor där hon har tunnhud. Jag lovar att det hade tagit emot. Och eftersom hon borde ha sett sporrmärkena själv, tänker man inte då att man kanske inte borde rida hästen med sporrar för att det inte ska bli obehagligt för hästen?

I övrigt måste jag säga att det mesta handlar om okunnighet. De flesta ridproblemet löser man enkelt om man börjar träna för en duktig tränare en gång i veckan, hon som inte kunde longera sin häst borde bara lära sig longera på riktigt osv.

Men det ska bli spännande att se de ”nya” problemen, och hur de löser allt. För i slutändan är det ofta ganska logiskt.

Jag har genom en vän nyss fått höra om bloggbråket mellan Blondinbella och Kissie.  Där båda klagar på varandras kroppar/syn på hälsa/personlighet. Jag vill inte lägga mig i med några kommentarer alls, förutom att jag håller med Blondinbella till en viss del. Min syn på det hela är att låt alla vara sig själva, oavsett om man är en storlek 32 eller en 42. Det är ju trots allt (i mina ögon) personligheten som gäller.

Jag kom däremot och tänka på oss ”storbloggare” i hästblogg världen, t.ex oss som bloggar på HorseSpot. Nu läser jag inte allas bloggar, men jag försöker titta in på Linn Olsson, Darios, Nellie Berntsson och Johanna Grants blogg någon gång i veckan. Och det jag kom och tänka på är att det inte verkar tendera upp till bloggbråk i hästblogg-världen?

Här är man istället peppande, ger varandra goda råd/tips och har god ton. Sen som sagt så kan jag ha missat något bråk (ni får gärna rätta mig då). 

Men överlag så tycker jag att man lyckats hålla en god atmosfär bland oss bloggare.

Jag känner mig visserligen som en ”outsider” om man tittar på HorseSpot-bloggarna där de flesta har hästar/ponnys som de tävlar i höga klasser med, och så kommer jag med lilla Hero. Jag har inte heller hunnit träffa bloggarna IRL, men får förhoppningsvis träffa några i samband med Globen i år.

I söndags när det var tävling så kollade jag och Sandra lite när vi hade rast, samt såklart när våra hemmaryttare red.

Men jag måste säga att det började väldigt tråkigt.. En utav de första ryttarna red så oerhört dåligt att jag vart illamående! Hon slog sin häst med pisken både innan och över varje hinder. Jag förstår inte riktigt grejen med att gå ut och tävla lokalt om man måste slå sin häst? Varför inte isf. träna hästen på lägre nivå om den inte känner sig säker. Alternativt om ryttaren lär sig rida med skänkeln och rösten som framåtdrivande medel. Tryck till engång ordentligt innan hindret än slå den.

Jag måste lägga till att jag har inget emot att man använder sitt spö vid något sammanhang om hästen till exempel tvekar. Exempelvis så var det många som använde sitt spö som markering vid ett vågplank. Vilket jag tycker är helt okej, jag kanske själv hade gjort det om jag & Hero var med, och om han tvekade lite. Men vanligtvis brukar jag smacka och använda rösten, då jag inte gillar att slå på honom i onödan.

Men att slå sin häst över varje hinder är för mycket! Inte okej! Jag tycker verkligen inte att man har något att göra där på en tävlingsplats då. Hoppa Pay and Jumps, Klubbtävlingar etc. tills hästen känner sig säkrare. För det tyder helt klart på att ekipaget inte är redo…