Att äga & rida en ridtravare är inte alltid lätt. Väldigt ofta möter man dessa fördomar då folk ser ner på en för att man ”bara” sitter på en ridtravare.

När jag skulle köpa häst så tittade vi på alla möjliga hästar. Den enda anledningen till varför det vart Hero var för att han passade mig som handen i handsken. När jag provred honom så fick jag känslan utav att ”han är den rätta”. Och efter 6 år tillsammans så känner jag samma känsla.

Jag ångrar inte en sekund utav att jag köpte Hero. Utan honom skulle jag aldrig vara där jag är idag. Och jag är stolt över min lilla travare. Kan säga att glädjen är väldigt stor varje gång folk i stallet som sett honom under 5 års tid säger att han utvecklats något enormt och att han blivit så fin i jämförelse med hur han var förut. Men även om det inte hade förändrats mycket, så hade han ändå varit min stora glädje. Min bästa vän.

En ridtravare är precis lika mycket värd som alla andra hästar. Deras hästägare betalar lika mycket i månaden för sin ridtravare som för de andra hästarna i stallet, oavsett ras. Att hålla på och klanka ner på andra pga. en ras, kan man säga är rasistiskt, in hästvärlden. Jag tycker även att det är brist på kunskap, och ödmjukhet hos personer. Alla vill inte rida OS. En ridtravare är en perfekt vän, en häst som kan lära ryttaren mycket om ryttaren från början är rutinerad och har kunskapen till att skola om en travare, och en perfekt allround häst. Jag kan rida western, hoppning, dressyr, tömkörning, körning, uteritter, trav, monté mm. på min häst, men jag håller mig till grenarna hoppning & dressyr då det är det som intresserar mig.

Självklart så får vi inte glömma bort att travarens exteriör kan sätta stopp för ridutbildningen. Den är trots allt inte avlad för hoppning & dressyr. Men det finns travare med bättre exteriör. Exempelvis många franska travare som har en bra exteriör för att bli bra ridhästar. Och ang. OS så ska vi inte glömma bort OS-guld hästen Jappeloup som var travare/fullblod, Rodrigo Pessoa har ridit en häst med travarblod i sig samt travaren Balagur som tävlats i både Världscupen, OS samt EM i dressyr och piafferat till sig 10p under tävlingarna i Aachen.

På Facebook finns det några ridtravarsidor, varav jag tycker att den ena börjat spåra ur helt! Som vanligt så är hästfolk väldigt speciella. Men jag har lite svårt för ridtravarmänniskor i sig. Inte alla såklart, men rätt många. Men jag tror jag vet varför…

Ridtravarfolk kan man ofta dela in i två olika grupper: folket som sysslar med renodlad dressyr&hoppning (och alla andra grenar i Svernska Ridsportsförbundet) samt de som sysslar med de andra typ som NH, akademiskt, bruksridning etc.

Precis som vanligt ridfolk så kan det vara lite svårt för exempelvis en renodlad dressyrmänniska att ha en ordentlig diskussion med exempelvis en som rider akademiskt. För det är inte riktigt lika. Det som händer i ett sånt här ridtravarforum med en massa blandning är att t.ex NH människorna kritiserar de som rider dressyr etc. Och ja, ni kan ju tänka er vilken sörja och röra det blir…

Jag må ha en ridtravare, men jag är mer mot den renodlade dressyren & hoppningen än en massa ridtravardressyr/hoppning och andra grenar. Sen har jag vänner med ridtravare som rider ex. western och jag har inget emot dem. Men jag skulle inte sätta mig i en situation där jag sitter och ifrågasätter och kritiserar vad personen håller på med. Det är likadant att jag tror inte att det är många som sett mig sätta mig in i en situation där jag sitter och kritiserar ett ridtravarekipage som inte har som mål att tävla bland de riktiga ridhästarna, där personen iställer vill tratta runt på enbart ridtravartävlingar (så vida om jag inte känner personen och vet vad den vill med sin ridning). För ridtravarfolket är i en sån stor bredd, vilket såklart är kul. Men jag kan säga att jag har i princip inget gemensamt träningsmässigt med folk som inte rider enligt det klassiska ridläran, och då är jag istället tyst och låter de andra syssla med det de vill, och jag sysslar med det jag vill. Jag lär trots allt ut till min häst precis på samma sätt som man lär ut ett halvblod, det finns inga genvägar! För det är en stooor skillnad att rida en ridtravare gentemot ridhästar, än ridtravare mot ridtravare. Och den skillnaden ser jag också när jag är ute och tränar ridtravarekipage.

En annan grej som är lite skrämmande är den stora okunskapen som sprider sig bland ridtravarfolk. Jag vet inte riktigt, men det måste väl ha lite med att göra att ridtravare är billiga att köpa in? Folk som inte har kunskapen har kanske inte alltid råd att köpa en dyr häst, och köper då en ridtravare. Bara det att allt blir så himla fel eftersom i många fall måste ha mer hjälp med att få till ridningen än på exempelvis ett halvblod som är avlad för just ridning. Man får alltid tänka att en dålig exteriör betyder inte att det blir en dålig ridhäst, utan det betyder att den behöver extra mycket individuell och kunskapsrik träning utav rutinerade ryttare/tränare för att bli en bra ridhäst. 

Jag kan säga att jag stött på skräckexemplar med unga tjejer som köpt in ridtravare som egentligen inte besitter kunskapen att äga en egen häst. Då de sätter på schabrak bak och fram, bett upp och ner, hoppar och flängrider med lösa skor på hästen, felanpassade sadlar osv. T.ex ett exemplar då ägaren till och med satte på grimman ut och in på sin häst.. Då börjar man ju undra lite… ?

Men samtidigt så är det såklart inte enbart ridtravarmänniskor som inte har kunskapen om vad de egentligen sysslar med. Det är ju bara att kolla på Ponnyakuten

En sak jag lagt märke till är att många ridtravarmänniskor verkar ha det väldigt svårt att lära sig ridhus-regler. Vet inte riktigt om det är svårt för dem att lära in sig saker, eller om de bara ignorerar ridhusreglerna. Alternativt att de kommer direkt från travbanan och tror att de är för coola för några regler?

Jag vet inte riktigt, men otroligt irriterande är det. Av någon konstig anledning så är det nästan ALLTID en ridtravar-människa som t.ex aldrig kan hålla till höger. Hur svårt ska det vara?! Fy skäms på er! Ska ni rida er travare så lär er åtminstånde reglerna.

Jag har en tanke och fråga till alla er som är medlemmar i Ridtravarföreningen. Ni visste väl att ni bryter mot ”lagen” om ni deltar i någon tävling anordnar utav en klubb som är sluten till Svenska Ridsportsförbundet?

I Tävlingsreglementet står det: ”Ryttare som är medlem i en till Ridsportförbundet ansluten förening får inte delta i
ridsporttävlingar anordnade av arrangörer som inte tillhör Ridsportförbundet eller
annat FEI anslutet förbunds tävlingar. ”

Det betyder att alla som är medlemmar i en klubb som är ansluten till Svenska Ridsportsförbundet (det måste man vara för att få tävla på klubbtävlingar och uppåt i Sverige), får inte tävla t.ex under Ridtravarförbundets tävlingar och sedan få starta t.ex en lokalhoppning efter det igen.

Om man skulle vara med i t.ex Riksmästerskapet för ridtravare så skulle det betyda att du kan bli av med din licens och kommer inte få tävla lokalt och uppåt eftersom du engång bröt mot reglerna.

Och ni kanske tror att detta är ett skämt? Det trodde jag också, men så är det. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att folk stressar fram alldeles för fort, går ut och tävlar på ridtravare som inte är redo för uppgiften. Så ska man se det med andra ögon kan man se detta lite ”positivt”, speciellt om man vill visa att ridtravare också kan, för då kan man utbilda färdigt hästen och sedan tävla på de riktiga villkoren och verkligen visa för de andra att de kan, eftersom de tävlar mot hästar utav alla möjliga raser. Jag håller fortfarande fast vid att jag inte tycker det är alls imponerande när en ridtravare vunnit en tävling som ridtravarförbundet anordnat.

Däremot så tycker jag mer synd om t.ex Westernförbundet eftersom Western inte (ännu) är en gren inom Ridsportsförbundet.

Och ang. ridtravare, så kanske man istället ska jobba för att ridtravare kan få en egen ”avdelning” på mindre tävlingar. Det är ju inte så att de riktiga tävlingarna är ”kränkande” för ridtravare, för de är ju välkomna dit. Det är bara det att folk inte kan utbilda sina hästar dit innan de har för bråttom för att tävla.

Fick en kommentar då en läsare ville se bild på Heros frysmärkning.

Jag får ofta frågor om hans frysmärkning. Oftast får jag dock höra ”Vart är den?!”. Ja, för visst har Hero en frysmärkning. Men den är under hans päls. Om jag skulle raka honom så skulle man se frysmärkningen. Men eftersom jag aldrig rakar honom så det enda man ser är lite vitt på halsen som lätt kan blandas ihop med att han faktiskt är stickelhårig.

Det vart en dålig bild, men här är en bild som jag fotade igår i stallet (ni ser säkerligen den vita fläcken) :

Vad tycker du om frysmärkningar?

Fint/fult? Betydelsefullt/Inte betydelsefullt? Spelar ingen roll?

Att köpa en varmblodig travare och ha som ridhäst tar inte endast med sig roliga stunder. Dessvärre så får man med sig något som kallas fördomar, oavsett om man vill eller inte.

När jag köpte Hero så brydde jag mig inte ett skit om vad folk sa. Jag stötte på min första fördom när jag hade haft Hero i sisådär 1 månad. Det var strax efter vi hade vunnit vår första tävling, och självklart kom fördomen från hon som kom 2:a (dvs. hon som rev sista hindret och förlorade första platsen). Jag minns det så väl, att jag stod ute vid långsidan utav stallet hon hon kläckte ur sig ”Du fattar väl att du inte borde hoppa din häst, han är avlad för trav! Då ska man inte hålla på med hoppning!” . Visserligen tog jag inte åt mig ett skit utav vad hon sa då personen själv hade en islandshäst, och den är väl inte heller avlad för hoppning?

När jag väl började träna Hero mer och började tävla så var det lugnt till en början. Folk var mer fascinerade utav vad man lyckats åstadkomma. Det kom mest sura miner från andra med travare som inte hade kommit lika långt. Nästa smäll kom när vi vann KM i Dressyr. För ”den där travaren borde inte få starta dressyrtävlingar, han är inte avlad för att bli riden dressyr på” (ser ni likheter mellan när jag vann hoppningen?). Denna gång vart jag faktiskt lite ledsen. För där hade jag kämpat som jag jävla dåre med att lära honom galoppera, och när man väl får bevis på att man lyckats och kommit en bit på vägen så börjar folk snacka skit bakom ryggen istället för att vara glada?!

Jag bestämde mig efter det att aldrig mer ”tävla på riktigt”. Jag kände att jag hellre bara är med på CR-hoppningar och Programridningar där det inte är något placering. För då kan folk inte säga något. Men efter ett tag så insåg jag att varför ska andra människor få trycka ner oss för, när vi går ut på banan, har kul och får bevis på att allt slit faktiskt gett med sig något?

Så jag slopade den första tanken ganska snabbt och började träna på som vanligt istället.

Nu förtiden får jag ofta höra utav mina äkta vänner att folk pratar bakom ryggen på mig ”hon med den där travaren” blablabla. Men jag skiter faktiskt fullständigt i det. De får snacka på så mycket de vill. Jag och Hero har kul tillsammans, vi tränar, utvecklas och tävlar för skojs skull. För vår skull.

Antingen kan man vara godhjärtad och tycka det är kul för vår skull, eller så kan man vara en bitter person som sitter där och snackar skit bakom ryggen, men jag tänker då inte lägga ner tid och energi på dessa personer. Jag och min häst vill vara lyckliga och ha kul tillsammans, och ingen ska få stoppa oss från det!

Det viktigaste är att Tro på sig själv!  Det ger så otroligt mycket och stäng ut allt det negativa.

Det här var ett ”Sätt rubriken-inlägg”. Ta chansen att få läsa om exakt det du vill. Sätt en rubrik!

Nog vet vi om att det finns fördomar mot ridtravarna i sig. Men något jag stör mig på något enormt är fördomarna mot de som köper/äger ridtravare.

Som de flesta som läser min blogg redan vet så är Hero en travare. Och om jag ens kunde räkna till så många gånger jag fått höra andra människor säga anledningen till mig om varför jag köpt honom.. Men tyvärr så kan jag inte räkna så långt..

De flesta säger på engång att ridtravare köper man endast för: man inte har kunskapen, man har inte råd att ha häst egentligen men framför allt så sägs det att man inte har råd med en annan häst…
Och ja, i vissa/många fall så kan det säkerligen vara så att den ekonomiskabiten säger nej till en dyrare häst, och folk kanske får nöja sig med en travare.
Men innan ni säger er veta varför jag köpte Hero, så ska ni få höra den sanna historien…

 
När jag bestämde mig för att leta efter vilken häst jag skulle köpa så skrev jag upp på ett papper vad som var viktigt för mig, varför jag ville ha häst och hur jag ville att hästen skulle vara. En stor punkt som stod med var att jag inte vill ha en utbildad häst, utan jag ville ta steget längre och utbilda hästen själv. Jag ville visa att jag kan.

Jag hade kontakt med många och åkte och provred några hästar, varav ingen utav dem var travare förutom Hero. När jag sen provred honom så kändes det bara rätt, ni vet den där känslan man söker efter när man provrider hästar, att det känns som om man hör ihop och som om man ridit hästen i flera år redan. Sen att han kändes som en perfekt blandning utav ponnyerna jag red och tävlade innan gjorde ju saken ännu bättre.

Så därför tog jag med honom hem veckan efter provridningen. Enbart för att han kändes rätt. Sen om han nu skulle ha varit ett arabiskt fullblod, ett kallblod, ett halvblod eller en travare spelar ingen roll för mig. Så länge han passar mig.

Och det är ett tänk jag hoppas att fler har. Det spelar ingen roll vilken ras, det spelar ingen roll vilken färg. Så länge hästen är rätt för den ryttare som en ska vara ett team tillsammans med.

Det här var ett ”Sätt rubriken-inlägg”. Ta chansen att få läsa om exakt det du vill. Sätt en rubrik!

Fick ett gulligt meddelande på Instagram utav en tjej som heter Erika. Tänkte dela med mig utav den:

Och jag måste säga Tack till alla er som skickar sådana här meddelanden till mig. Både via bloggen, Facebook, mailen, Twitter etc. Det värmer verkligen! Jag försöker svara på alla meddelanden jag får.

Men det är kul att veta vilka ni är där ute och vad ni tycker/känner.

Stora kramar till er!

När jag köpte Hero så hade jag först en prövotid på honom. Vilket betydde att jag fick lämna tillbaka honom inom ett visst datum om jag kände att han inte var rätt för mig.

Så när jag köpte honom så ville jag såklart testa det mesta med honom inom den tiden, för att veta att vi verkligen fungerar med varandra och det skulle bli så rätt som möjligt. 

Efter prövotiden gått ut och jag bestämt mig för att behålla honom, så tog vi en liten paus. Vi tog 3 månader att bara lära känna varandra, jobba upp vår relation från marken. Jag köpte trots allt Hero som en väldigt dominant häst.

När jag sedan satte igång honom så såg jag till att han var väl igångsatt. Jag började inte galoppträna honom uppsuttet på flera månader. Ridmässigt så jobbade jag med att han skulle bli stark och stabil i både skritt och trav (uppsuttet), samtidigt så jobbade jag med Heros galopp från marken, genom att longera honom.

Använde mig en del utav bommar just för att han skulle jobba igenom med kroppen, inte rusa på och få ”tänka till” lite.

När jag tyckte att han kändes tillräckligt stark och stabil i skritt & trav och han började jobba igenom ordentligt med galoppen när jag longerade honom så började jag så småningom galoppera uppsuttet på honom. Använde mig där utav samma kommando som jag använde mig av i longeringen ”Gaaalopp”, samt gjorde en överdriven galoppskänkel.

I början jobbade jag mest enbart på galoppfattningar, och när jag väl började galopperade längre sträckor så använde jag mig mycket utav galoppbommar och cavaletti-hinder. Underskatta aldrig bommarna!

När man galopptränar ridtravare så får man tänka ”lite, men ofta”. Så galoppträna inte ihjäl er, utan ta lite i taget, men ofta. Många hamnar i en cirkel där man galopptränar 20 minuter utav ett pass, 3-4dagar i veckan och sedan blir det lite si och sådär. Jobba hellre max 5 minuter galoppträning i början, men varje dag. Och öka sedan successivt.

Det här var ett ”Sätt rubriken”-inlägg. Ta chansen du med att få läsa om det du vill. Sätt en rubrik!

Att träna upp ridtravarens galopp är enklare än vad man oftast tror. Det viktiga är att hela tiden ha tålamod, ta hjälp utav duktiga personer och ha en varierad träning.

Ett tips jag har att ge er är mitt bästa tips någonsin: använd er utav bommar! Bommar sliter inte och är ett perfekt inslag  i vardagsträningen. Det många ridtravare tenderar att göra är att bredda bak och samtidigt ha väldigt raka ben när de galopperar. Tanken är att man vill att de ska ha en rundare rörelse bak när de galopperar, då får de också lättare rätt takt på galoppen.