Min stjärna

hjk

 

Är så tacksam över att jag har min fina Hero. Han är min 19-åriga stjärna <3


Omskolningstips, galopp för ridtravare

När jag köpte Hero så hade jag först en prövotid på honom. Vilket betydde att jag fick lämna tillbaka honom inom ett visst datum om jag kände att han inte var rätt för mig.
Så när jag köpte honom så ville jag såklart testa det mesta med honom inom den tiden, för att veta att vi verkligen fungerar med varandra och det skulle bli så rätt som möjligt.
Efter prövotiden gått ut och jag bestämt mig för att behålla honom, så tog vi en liten paus. Vi tog 3 månader att bara lära känna varandra, jobba upp vår relation från marken. Jag köpte trots allt Hero som en väldigt dominant häst.

 

När jag sedan satte igång honom så såg jag till att han var väl igångsatt. Jag började inte galoppträna honom uppsuttet på flera månader. Ridmässigt så jobbade jag med att han skulle bli stark och stabil i både skritt och trav (uppsuttet), samtidigt så jobbade jag med Heros galopp från marken, genom att longera honom. Nummer ett att lära honom var kommandot ”gaalopp” som man använder sig av vid longering.
Använde mig även en del utav bommar just för att han skulle jobba igenom med kroppen, inte rusa på och få ”tänka till” lite.

 

När jag tyckte att han kändes tillräckligt stark och stabil i skritt & trav och han började jobba igenom ordentligt med galoppen när jag longerade honom så började jag så småningom galoppera uppsuttet på honom. Använde mig där utav samma kommando som jag använde mig av i longeringen ”Gaaalopp”, samt gjorde en överdriven galoppskänkel.

 

I början jobbade jag mest enbart på galoppfattningar, och när jag väl började galopperade längre sträckor så använde jag mig mycket utav galoppbommar och cavaletti-hinder. Underskatta aldrig bommarna!
Om du har bra balans och känner att du har kontroll på hästen är det även bra att stå upp i fältsits till en början om hästen galopperar kontrollerat så att hästen får fri rygg att arbeta med.

 

När man galopptränar ridtravare så får man tänka ”lite, men ofta”. Så galoppträna inte ihjäl er, utan ta lite i taget, men ofta. Många hamnar i en cirkel där man galopptränar 20 minuter ett pass, och resterande dagar galopperar man inte alls, och då blir det lite si och sådär. Jobba hellre max 5 minuter galoppträning i början, men varje dag. Och öka sedan successivt.

 

IMG_0025.JPG

image

 


Ibland är ridsporten vidrig

Just nu är jag lite less på ridsporten och hästvärlden. Jag är så trött på alla jävla attityder som finns, att alla alltid ska hacka på varandra och deras hästar. Vad fan är det för fel på folk?! 

När man börjar med ridsporten som liten så tror jag att de flesta gör det för att det är kul. Men hur kul är det när man väl utvecklats i vår sport och då istället blir inslussad i denna hierarki med alla fördomar och attityder som finns? Det är inte konstigt att många utav sportens utövare slutar i tonåren, och jag tror inte att det bara är p.g.a.. att umgänget utanför stallet är så mycket mer intressant. Utan jag tror att det till stor del är för att umgänget utanför stallet är mycket trevligare.

 

Vissa hävdar att folk i tonåren ofta slutar med hästar pga. kompisgäng, pojkvänner/flickvänner, fester osv. som är mycket mer intressant. 

Jag personligen tror inte att det är så, utan det är en väldigt enkel balansgång att  syssla med hästar och ha en ”normal” fritid med vännerna också. Man ska inte behöva välja mellan hästar & umgänge. Jag själv klarade av högstadiet och gymnasiet med både egen häst, studier, pojkvän, vänner, fester, nöjen och jobb. Det var inga problem att lyckas med det.

Men när man börjar tänka efter ang. all attityd, och den mobbing som faktiskt försiggår i stallarna och på ridskolorna så är det inte konstigt att folk ledsnar, då är det ju självklart att livet utanför stallmiljön är trevligare. Precis som en som blir mobbad i skolan, tycker att miljön utanför skolan är mycket trevligare.

 

Tyvärr blir det ju inte bättre ju äldre upp i åldern man kommer. Utan dessa attityder sitter kvar. Jag tror även att dessa attityder är ett problem som man bör lösa. Vi måste våga säga ifrån när folk behandlar andra illa, när de säger elaka saker eller bara ”retas” lite. För alla tar inte allt som lite ”ret”/”skämt”.

 

Ett annat problem är ju att vi i ridsporten har flera grenar, där saker och ting faktiskt fungerar på olika sätt. Och där man har olika syn om saker.

Jag såg tidigare i veckan en del kommentarer på ett blogginlägg där bloggaren skrev om användning av sporrar i dressyrsporten, och hur hon som dressyrryttare och sporranvändare tyckte och tänkte om det. I kommentarsfältet kallades hon blandannat för djurplågare och många som sysslade med NH skrev om sina teorier/värderingar som är typiskt NH-tänk. Och det är jättebra och kul att vi har grenar i hästsporten där nästan alla kan hitta sin gren, den gren som passar ens egna värderingar.

Men det är inte OK att kalla någon annan djurplågare eller liknande för att den personen sysslar med en annan gren som har ett annat tänk. Hur jäkla svårt ska det vara att respektera varandra och är det så svårt att förstå att vi alla tänker/har olika värderingar? Speciellt i de fall där vi sysslar med olika grenar.

 

Nä, nu börjar jag ledsna på ridsporten och all negativ energi folk för med sig. Det är så fel och ger en otrevlig bild av vår underbara sport som utanför all denna negativitet är en trevlig och rolig sport.

Ni som tänker något negativt, tänk det för er själva och sluta trycka ner andra, det kommer ge en så mycket mer trevlig atmosfär i stallarna och på ridskolorna. Låt alla ha sina egna mål och låt folk våga misslyckas. Alla blir inte världsmästare på en dag. Hjälp istället varandra, peppa varandra och om du har det så svårt för en viss gren/ryttare som inte sysslar med din gren/ditt tänk så gå därifrån och lägg energi på annat än att vara elak.

 

526093_10150810364406499_27574313_nGlöm inte bort att le! Det ska vara kul att vara i stallet! 

 


Årets stormästare 2013

Förra fredagen när jag befann mig i Miami hade ridklubben årsmöte och gala. Det delades ut olika priser/utmärkelser under galan och sen vart det tydligen en ordentlig fest efteråt.

 

Även fast jag missade galan, så fanns jag ändå med på ett hörn. Jag & Hero fick utmärkelsen ”Årets Stormästare 2013” för sammanlagt bäst resultat på Ekeby Ridsällskaps klubbmästerskap i hoppning & dressyr. Klubbmästerskapen var två helger i rad i början utav december förra året 🙂

 

Åh, så himla kul att vi fick pris! Speciellt eftersom Hero var den enda ridtravaren i startfältet. Vi lyckades ju komma 3:a i både hoppningen & dressyren, och slog även vårt procentbästa i dressyren och fick 67.3% . Så visst kan våra älskade travare klara sig bra i både hoppning & dressyr! <3

 

Jag är även väldigt glad för priset. För mig personligen är det ett kvitto på att mitt jobb med Hero, och vi som ekipage är duktiga. Jag tränar nästan dagligen med honom och jobbar hårt för att hela tiden utvecklas. Som ni kunde läsa i mitt blogginlägg Nu börjar jag ledsna (som jag skrev dagen innan KM i dressyr, dvs. 1 vecka innan våra båda placeringar i KM) så  är livet med en ridtravare inte alltid en dans på rosor. Jag får inte bara träna och koncentrera mig på oss som ekipage, utan jag får även hantera en del skitsnack och fördomar om min häst. Så detta Stormästarpris ger mig ett litet hopp, en liten bekräftelse på att vi ska fortsätta kämpa ännu mer. 🙂  Och priset fick jag ju pga. våra resultat på tävlingar i två olika grenar.

 

IMG_2348Priserna: ett diplom, prisrosett och en klubb-pikétröja.

IMG_8460

 


Skitsnack igen

Skärmavbild 2013-12-19 kl. 22.41.21

 

Det är väl ett fåtal som inte minns eller som missade mitt omtalade inlägg ”Nu börjar jag ledsna” . Jag lyckades ju helgerna efter det inlägget hade slagit till komma 3:a både på en hopptävling och på en dressyrtävling. Jag fick en hel del kommentarer här om att jag överdriver när jag beskrev hur jag/vi med travare blir bemötta utav andra, vilket jag inte gör.

 

Citatet här ovan fick jag höra bara någon dag efter dressyrtävlingen. Det var två personer som diskuterade tävlingen men det dem inte visste var att jag gick precis bakom dem och hörde deras diskussion. Det är exakt det där jag tycker är så trist! Varför ska den där domaren ha dömt översnällt just för att ”den där” travaren fick bra procent? Är det en anledning till att någon dömer snällt?

 

Nu är jag ju väldigt tålig av mig och struntar i om de nu tyckte att domaren dömde översnällt. Men det är bara så himla tråkigt att höra kommentaren som denna här ovan där de just fokuserar på min hästs ras. Och som jag skrev i mitt andra inläggKan jag inte få ha kul ihop med min häst utan att du med din snorkiga attityd ska komma och försöka trampa ner på oss? Kan vi bara få vara ifred? Snälla… Jag ber er inte att gilla oss, utan att bara låta oss vara.

 

Skärmavbild 2014-02-07 kl. 02.27.49Jag är så otroligt stolt & glad över min fina allround häst som verkligen kämpar. Vi har riktigt kul ihop, och ännu roligare blir det när allt slit faktiskt lönar sig. Det tråkiga är ju bara att han ska bli nervärderad av andra för hans ras…

 


Det omtalade blogginlägget

Igår när jag gick på stan så fick jag ett meddelande om att mitt blogginlägg finns med även på Tidningen Equipage. Jag är fortfarande i chock över hur stort det blivit, och glad över att många uppskattar mitt inlägg och att jag tog upp ämnet. Det värmer i mitt hjärta att se att ni finns där ute, däremot gör det ont i mitt hjärta att se att vi är så många som blivit nedvärderade pga. våra älskade hästar.

 

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 10.16.30

 

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 10.16.51

 

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 10.17.43

 

Skärmavbild 2013-12-10 kl. 10.18.05


Nu börjar jag ledsna…

Ofta får jag frågan om hur jag orkar med all den negativa stämningen och alla fördomar folk har mot travare. Och ibland kan jag fråga mig själv samma sak.

Att ha en travare är inte alltid lätt. Det är absolut inte lätt ridmässigt, och det är ibland lika svårt i stallmiljön.

Hästmänniskor är kända för att vara duktiga på att snacka skit, döma andra och ha fördomar. Hästarna ska vara efter en vis ras, en viss stam och de ska ha presterat på ett visst sätt. Annars är de inte värda något eller så är ägaren/ryttaren till den hästen ingen man ska umgås med. Så ser det tyvärr ut i hästvärlden. Det pratas ofta om mobbing i skolorna, eller på ridskolan. Men inte lika ofta om mobbing i privatstallen.

 

154473_10150810364506499_1874786120_n

 

Jag har alltid blivit dömd utav andra för ”den där tjejen med travaren”. Några ser mig fortfarande så, och några har ändrat inställning efter de gett mig en chans & lärt känna mig & Hero. Några vill ju absolut inte vara trevliga/hälsa eller något på mig, just för att jag ”bara” är ”den där tjejen med travaren”. Det är sorligt men sant. Och ja, det är mobbing, fast inom ridsporten.

Och jag ska vara helt ärlig. Ja, det finns folk som inte velat prata/lära känna eller umgås med mig och den enda anledningen har varit för att min älskade häst är en travare… Det finns till och med folk som i princip ridit på mig och Hero när vi tränat för att visa nån sorts makt om att de faktiskt tränar, och vi ska hålla oss undan, vi som ”inte kan något”.

 

DSC_0120

 

Nu är jag väldigt hård av mig och tar ingen skit, och det är jag väldigt glad över! Om jag hade varit känsligare så hade jag nog slutat med allt som heter hästar, ridsport och sålt Hero för länge sen. Och det pga. allt jag hört under alla dessa år, och hur man blivit behandlad utav andra hästmänniskor.

Jag tycker det är så oerhört tragiskt att det fortfarande idag, 2013, finns människor på 30+ som dömer folk och sysslar med mobbing pga. vilken häst de rider. Och det är precis lika många på 20+ som är likadana, och även yngre.

 

Och jag lider med er som får dras med dessa människor pga. att ni älskar en häst av en viss ras. Varför ska vi känna oss dåliga, få vårt självförtroende nertryckt i marken och stampade på, för att vi har klickat, älskar och har kul med en häst, en individ som råkar vara av en annan ras?

 

485150_10150810365076499_170159844_n

 

Jag ska berätta för er som dömt/dömer mig och min häst, att ni slösar er tid i onödan. Jag älskar min häst, precis som du älskar din. Han kostar precis lika mycket som de flesta hobbyhästar i Sverige. Vi vill inte vinna OS, vi vill ha kul ihop. Kan jag inte få ha kul ihop med min häst utan att du med din snorkiga attityd ska komma och försöka trampa ner på oss? Kan vi bara få vara ifred? Snälla… Jag ber er inte att gilla oss, utan att bara låta oss vara. Och detta gäller inte bara mig & Hero, utan jag pratar för alla med ridtravare.

Många som snackar tror dessutom att det inte ska komma fram, men hästmänniskor är precis lika duktiga på att sprida vidare det till personen det snackas om.

 

HeroHopp

 

Jag vill avsluta detta inlägg med att skriva till er med travare som ridhästar: TA INGEN SKIT! Stå på er & ignorera de som fortfarande sysslar med mobbing. Du och din häst är lika mycket värda som alla andra, ni är lika bra på ert sätt & utifrån de förutsättningar ni har. Ni är riktigt bra! Låt aldrig någon annan trampa på er, er häst och er lycka! 


Breddar bak som en travare ska

Skärmavbild 2013-11-04 kl. 12.00.13

 

 

Alltså jag vet att jag har en charmig häst. Men kolla in den här stilen! Hur ful kan man vara?! Snacka om att bredda bak som en typisk travare.


Hehehe

IMG_3340


Hur jag började galoppträna min ridtravare

När jag köpte Hero så hade jag först en prövotid på honom. Vilket betydde att jag fick lämna tillbaka honom inom ett visst datum om jag kände att han inte var rätt för mig.

Så när jag köpte honom så ville jag såklart testa det mesta med honom inom den tiden, för att veta att vi verkligen fungerar med varandra och det skulle bli så rätt som möjligt.

Efter prövotiden gått ut och jag bestämt mig för att behålla honom, så tog vi en liten paus. Vi tog 3 månader att bara lära känna varandra, jobba upp vår relation från marken. Jag köpte trots allt Hero som en väldigt dominant häst.

 

När jag sedan satte igång honom så såg jag till att han var väl igångsatt. Jag började inte galoppträna honom uppsuttet på flera månader. Ridmässigt så jobbade jag med att han skulle bli stark och stabil i både skritt och trav (uppsuttet), samtidigt så jobbade jag med Heros galopp från marken, genom att longera honom. Nummer ett att lära honom var kommandot ”gaalopp” som man använder sig av vid longering.

Använde mig även en del utav bommar just för att han skulle jobba igenom med kroppen, inte rusa på och få ”tänka till” lite.

 

När jag tyckte att han kändes tillräckligt stark och stabil i skritt & trav och han började jobba igenom ordentligt med galoppen när jag longerade honom så började jag så småningom galoppera uppsuttet på honom. Använde mig där utav samma kommando som jag använde mig av i longeringen ”Gaaalopp”, samt gjorde en överdriven galoppskänkel.

 

I början jobbade jag mest enbart på galoppfattningar, och när jag väl började galopperade längre sträckor så använde jag mig mycket utav galoppbommar och cavaletti-hinder. Underskatta aldrig bommarna!

Om du har bra balans och känner att du har kontroll på hästen är det även bra att stå upp i fältsits till en början om hästen galopperar kontrollerat så att hästen får fri rygg att arbeta med.

 

När man galopptränar ridtravare så får man tänka ”lite, men ofta”. Så galoppträna inte ihjäl er, utan ta lite i taget, men ofta. Många hamnar i en cirkel där man galopptränar 20 minuter ett pass, och resterande dagar galopperar man inte alls, och då blir det lite si och sådär. Jobba hellre max 5 minuter galoppträning i början, men varje dag. Och öka sedan successivt.

 

 

74 380615_10150756762071499_553016198_nDSC_0224

 

Det här var ett ”Sätt rubriken”-inlägg. Ta chansen du med att få läsa om det du vill. Klicka på ”Sätt en rubriken”!