Lite julkänsla

Efter stallet igår skyndade jag mig hemåt, köpte med mig lite adventsfika hem och sedan kom mina föräldrar på besök. Jag hade påbörjat mitt julpyntande, och dom såg till att det avslutades. Dessutom är dom så gulliga. I lördags när jag och mamma pratade i telefon så nämnde jag att det hade varit mysigt med en liten julgran, men jag bor så litet så jag vet inte riktigt var den ska få plats isåfall. Så när dom besökte mig igår så hade dom köpt med sig en liten julgran plus lite julpynt hem till mig. Och dom visste precis vart den skulle få plats. Världens bästa föräldrar som alltid vill uppfylla ens önskningar! <3

 

Så nu har jag äntligen fått lite julkänsla i min lägenhet. Och det var riktigt mysigt att tända all julbelysning på morgonen när det fortfarande va mörkt ute 🙂

 

img_2930 img_2931 img_2934


Härlig uteritt

Godmorgon! Jag tycker att det riktigt skönt med en ny vecka, men jag har haft en bra helg. Idag startade jag dagen med morgonfodring i stallet. Har precis ätit lite yoghurt och kiwi till frukost, nu ska jag ladda upp inför en dag med tentaskrivande. Har deadline ikväll kl. 23.58.

 

I lördags var det jobb som gällde och vi hade en rolig och bra jobbdag. I söndags tog jag sovmorgon, sedan cyklade jag direkt till stallet för ett ridpass med Hero. Startade med att skritta ut en sväng på Djurgården längst med vattnet. Det var galet mycket folk ute på promenad runt lunchtid när vi var ute. När vi sedan kom tillbaka till ängen där vi brukar träna så jobbade jag honom först lite i skritten innan vi travarbetade lite och sedan tog vi en kort galopp över ängen. Det var så härligt och det bästa av allt var att Hero var pigg och framåt under hela passet! 🙂 Det var till och med så att han inte ville hemåt när vi hade avslutat passet, så jag fick ”lura” honom hemåt.

 

img_2913 img_2917


Tillbaka efter en bloggpaus

Kära bloggläsare, som ni säkert märkt så har bloggen legat vilande i över en månad. Jag har inte dött och Hero mår bra. Men jag har helt enkelt inte haft tid för bloggen. Vardagen har varit så hektisk och under den senaste månaden har jag insett hur mycket jag stressar runt för att få livet att gå ihop. Ett dygn har ju trots allt enbart 24 timmar… Och mina dagar har mestadels sett ut såhär: vaknar, stallet för morgonfodring, ridning antingen förmiddag eller eftermiddag (om jag har tur och hinner), skola antingen förmiddag eller eftermiddag,  ibland jobb på eftermiddag/kväll efter stall OCH skola, hemma runt 21.00, laga middag/försöka umgås med pojkvän/plugga och sen slocknar jag i sängen runt 23.00. Som ni säkert förstår så har man inte mycket tid med annat. Jag jobbar ju även helger, ibland pluggar man då med plus att man försöker ha tid med lite nöjen.

 

Men nu är den värsta tiden nästan över. Det är en lugn vecka nästa vecka med enbart en hemtenta-inlämning, sedan är det en hemtenta och några salstentor veckan efter det. Men sen har jag äntligen jullov i 3 veckor. Och det är så efterlängtat!

 

Förutom att försöka få ihop livet under den senaste månaden så har jag haft underbara ridturer med Hero, varit iväg på trav ett par gånger, varit i Sundbyholm under Breeders Crown-helgen, varit med om det värsta snökaoset i Stockholm på typ 100 år (vi fick skotta oss in/ut från hagar och stall) plus en hel del underbara dagar samt kvällar med familj, pojkvän och vänner.

 

Bjuder på lite blandade bilder från senaste månaden då jag inte hunnit blogga 🙂

 

img_2266

Hösten gick lite för fort… Men jag njöt verkligen av alla fina färger som man fick uppleva under ridturerna. 

 

img_2424

Under Breeders Crown-helgen gick vi även på banketten. 

skarmavbild-2016-12-02-kl-20-17-42

Har även spenderat några lediga dagar hemma hos mina fina föräldrar.

img_2505 img_250414925799_10154673673251499_8723924895573159651_nOch sen kom snökaoset till Stockholm. Herregud va snö det var! 


Mot Stockholm

large

 

Har haft en alldeles underbar helg i Loftahammar. Just nu sitter jag på tåget hem till Stockholm med en kaffe och lite studier på datorn. Men jag känner mig utvilad, pigg och fräsch. En underbar känsla som jag inte känt på länge.

 

Det var en riktigt skön helg. Vi har mestadels bara tagit det lugnt och njutit av lugnet. Vädret var inte helt på vår sida, men vi hann ändå dra ut och fiska två gånger. Det blåste ordentligt båda dagarna, vilket inte gjorde fisket direkt lätt. Men kul var det ändå. Och både abborrar och gäddor nappade. Så abborre blev det till lunch på söndagen.

 

Igår åkte vi hem till Mantorp sent på kvällen och imorse vaknade vi tidigt för att jag skulle hinna med tåget från Linköping till Stockholm. Jag är inte riktigt redo för denna vecka, men jag är taggad för utmaningarna. För utmaningar lär det bli… Har både inlämning av hemtenta, inlämning av småuppgifter och en salstenta denna vecka. Fullt upp med andra ord!


Upp och ner

Senaste veckan har Hero varit lite upp och ner. Ni som har följt oss länge vet säkerligen om dom problem jag haft med honom när det gäller uteritter. För er nya läsare så kan jag kortfattat berätta att när jag köpte honom så gick det inte att rida ut på honom utan sällskap alls. Tog sedan ca. 3 år innan vi lyckades rida ut alldeles själva, men han är inte trygg alls och går mest på helspänn. Det har varit mycket jobb med honom. Och med sällskap går det väldigt bra. Dock har det visat sig att när han väl börjat gå fram ensam i skogen, så fort man rider en del med sällskap så ”faller han tillbaka” till sin osäkerhet sen när det är dags att rida ut själv igen. Och det är precis vad jag tror har hänt igen…

 

Sen vi flyttade till Djurgården har jag jobbat extra mycket med honom när det gäller uteritter eftersom vi alltid rider ute. Har under första året mest ridit ut på honom själv och han har utvecklats något enormt! Från den osäkra hästen som knappt ville lämna stallet till att han tidigare i höstas var modig, lugn, trygg och älskade att va ute i skogen. Dock har både jag och mina medryttare på sistone ridit ut på honom en del med sällskap av dom nya i stallet. Och nu har Hero fallit tillbaka till dom gamla fasonerna när han fått för sig att han inte kan ridas ut på själv utan sällskap. Så det är dags att börja om igen med att vänja in honom.

 

Jag hoppas dock att vi upptäckte detta rätt tidigt, och att det snart går att rida ut på honom som vanligt igen. När vi upptäckte att han fallit tillbaka så var det mest tvärnitande, han vände hemåt och att han kände sig otrygg. Vi har istället fokuserat mycket på vanlig dressyrridning på fälten där han faktiskt fått jobba med sin energi och fått arbeta lite. Vilket funkat bra. Jag testade en liten skrittrunda igår i skogen och trots att han först tvekade så gick han på fint. Så jag hoppas verkligen att det vänder nu! 🙂

 

img_195314495386_10154546642851499_6423890234778636012_n

 


Lugn helg

Just nu befinner jag mig i stugan i Loftahammar. Som vanligt så är det så himla skönt att va här och bara andas ut. Var här även förra helgen, men då blev det en del fiske med. Tyvärr verkar inte vädret va med oss denna helg, men det gör inte mig något. Regnet smattrat utanför men det är väldigt mysigt här ändå med tänd brasa, god mat och dryck samt min fina pojkvän som sällskap. Medan han har pysslat lite med travet nu på förmiddagen så har jag passat på att lyssna på knastret från den öppna spisen samtidigt som jag läst boken ”The bluest eye” av Toni Morrison.

 

img_1958

 

 


Kan vi pausa tiden en stund?

Tiden och livet går alldeles för fort. Kan vi pausa ett litet tag? 

Senaste två veckorna har varit hektiska. På både bra och dåliga sätt. Men jag har hunnit med en hel del. Studierna rullar på och jobbet lika så. Jag har haft några underbara dagar och kvällar i stallet med bra träningar tillsammans med Hero. Jag har även spenderat en del tid med vänner och hunnit ha en underbar kväll på Gröna Lund med min bästa vän. Jag har även varit en del med min pojkvän efter att ha varit ifrån varandra i 10 dagar. Men jag har även varit med om tråkigare saker så som min farfars begravning i fredags.

 

Det har med andra ord varit en riktig berg och dalbana av upp och nergångar, främst psykiskt, den senaste tiden. Som grädde på moset åkte jag dessutom på en ordentlig förkylning förra veckan med. Men nu är det dags att blicka framåt. Hösten är äntligen på ingång och hösten är verkligen min favorit årstid. Det är något med hösten som säger ”nystart”. Och det är precis vad jag behöver just nu.

 

img_0957 img_0956

Min bästa vän och jag fick en riktigt härlig dag och kväll på Gröna Lund. Vi två blir som två barn när vi är där. Bästa medicinen! 

img_0962

Efter att verkligen ha åkt allt på Gröna Lund så hade vi bara Eclipse kvar som vi båda vägrat åka. Men vi samlade mod och åkte. Det var bland det läskigaste jag gjort, men jäklar vilken adrenalin-kick man fick! Bästa var dock när vi sitter där, 121 meter uppe i luften i en varsin slänggunga, så ser jag en gigantiskt orange fullmåne. Jag pekar på den och säger ”vad är det där?”. Gabbis svar: ”Det är Globen!”. Herregud vad jag skratta så jag grät! 

1c13ab1d-6929-4ab7-89e5-eac3ea176d17

Dagen då det var dags för farfars begravning var en tung dag för oss alla. 

img_1163

Det är dock tur att man har Hero som kan få vilken hemsk dag som helst till att bli underbar! <3


Jobb

Idag tog gulliga Helene morgonfodringen i stallet så jag slapp stressa dit. Idag jobbar jag nämligen i butiken från öppning till kl. 18. Så kul att komma in till butiken idag efter helgens arbete och se att all rea är borta och våra höstnyheter är framme. Jag älskar verkligen höstmodet!

 

img_0721

img_0724

14359262_10154500444646499_2307365634665477668_n

 


Mysig dag

Ännu en lång dag är snart slut. Vaknade imorse med en tom och deppig känsla. Men det är tur att jag alltid får starta dagen i stallet med morgonfodring. Det känns så fint i hjärtat när man kommer fram till stallet på morgonen och möts av en Hero som tittar ut från sin box och gnäggar till en.

 

Efter lite morgonpyssel i stallet så cyklade jag därifrån direkt till universitetet. Var framme lite väl tidigt så jag passade på att köpa kaffe och sätta mig på kaféet och plugga lite innan vännerna kom. Måste erkänna att trots att jag va trött så kändes det skönt att slippa stressa samt kunna förbereda sig lite i lugn och ro innan lektionen.

 

skarmavbild-2016-09-13-kl-20-43-24

 

Var på ett två timmars seminarium om akademisk skrivande och läsande (på engelska) och efter lite snack med vänner så cyklade jag hemåt för att skriva på en skoluppgift. Direkt när den var avklarad cyklade jag till stallet för ett ridpass.

 

Hero har gått ganska mycket nu på sistone. Igår fick han dock en vilodag. Men idag bestämde jag mig för att ta en skrittrunda runt på Djurgården. Det var supermysigt! Jsg tror att Hero tyckte att vi kunde ta ett pass med en massa galopp istället 😉 Jäklar va pigg han var! Som en tickande bomb som reagerade på allt. Men jag kunde inte sluta le när jag satt där uppe på hästryggen. Om Hero är pigg, glad och lycklig så blir jag också det.

 

14355126_10154498544626499_3670169873778740685_n


Dressyrtävling

I torsdags var det som sagt dags för tävling. Jag laddade upp i stallet med att tvätta Heros ben, rycka manen, fläta, knoppa och borsta. Min fina pojkvän var med mig hela dagen som ”hästskötare” och hjälpte till. Så guldvärt! När vi var klara med allt pyssel så packade vi bilen och sedan tog vi oss till Ryttarstadion.

 

Vi var framme lite tidigt, men det var skönt att inte behöva stressa. Hero är vanligtvis en väldigt nervig häst, men han var otroligt lugn. Jag var imponerad! Detta var ju hans första tävling på bortaplan. Tidigare har vi bara tävlat på hemmaplan och då har det varit smidigt att bara behöva gå upp från stallet till ridbanorna där vi alltid tränar till vardags. Men nu var allt helt nytt för honom.

 

På framridningen kändes Hero rätt slö. Jag upplevde underlaget på framridningen som rätt tungt. Men Hero kämpade på. Men eftersom han kändes trött la jag fokus på att värma och mjuka upp honom istället för att rida runt och göra honom trött. En framridning ska ju inte vara ett lektionspass. Som jag skrev på det tidigare inlägget: det man inte kan på tävlingsdagen kommer man inte lära sig på tävlingsdagen heller.

 

Efter framridningen så pepptalkade jag, pojkvännen och Hero lite och sen var det dags… 

Jag kan inte direkt påstå att Hero var piggare inne på banan, för hjälp va seg han va! Dessutom tyckte han att dressyrstaketet och ”blommorna” var jätteläskiga. Men efter ca. 1 varv runt banan så fick vi startsignal och det var dags.

 

Jag tycker att vi gjorde vårt bästa. Jag fick rida så svetten rann och Hero var trött men ställde upp. Travprogrammet tyckte jag gick helt okej, men jag önskar att vi hade haft mer framåtbjudning. Men hur mycket jag än försökte så gick det bara inte. Vi fick ett litet missförstånd i högergaloppen då Hero verkligen inte orkade fatta galopp först, men efter en liten tillsägelse så skärpte han sig och fattade snällt galopp. Inför vänstergaloppen så red jag lite ”strängare” för att visa till honom att han SKA fatta galopp på kommando, att det just nu inte är på hans villkor. Och han lyssnade fint på det. Med hästar gäller det verkligen att ge och ta, och det är precis det tankesättet jag försöker ha med Hero som annars har ett väldigt ”hårt huvud”.

 

Så trots noll framåtbjudning, bara tränat en dag innan och inte tävlat på 3 år så gick programmet ändå hyfsat. Det var Gustaf Svalling som dömde och ett trevligt inslag på tävlingen var att han efter programmet kom fram och sa några ord. Han sa att det var en mycket trevlig och prydlig ritt, men att framåtbjudningen saknades idag. Han öste även med beröm över hur fin Hero var och han trodde absolut inte att Hero var 20år. Han avslutade med att klappa på både mig och Hero, sedan lutade han sig fram och viskade: du ligger iallafall i toppen just nu…

 

Efter min ritt låg vi på en första placering, och procenten vi fick var 66.8%. Dock petades vi ner av jätteduktiga ekipage och slutade på en 4:e placering. Och det är vi väldigt nöjda med. Jag är jätteglad över min fina häst som är så otroligt trevlig att rida och är väldigt tacksam för min fina pojkvän som var guldvärd som ”hästskötare” (jag tror att han till och med var stolt över mig och Hero). Vilken dag det var!

 

Det kändes skönt att skritta hem från tävlingsbanan med en nöjd Hero och känna att ”vi kan fortfarande, trots att vi inte tränar stenhårt samt trots att Hero är 20 år och travare”. Och trots att det var 3 år sen sist vi tävlade. Det kändes kul att titta på protokollet efteråt med fina poäng och kommentaren ”Snyggt ridet på travare!”.

 

img_0262img_0289 img_0308 img_0634

 

Är ni sugna på ett se filmklipp från tävlingen? 🙂